Vi ville börja dagen med frisk luft, skog och värmande sol.

Vi fick till en början allt detta. Hösten har precis börjat och man känner en klarare luft som doftar lite mossa med fallna löv. Jag älskar hösten och väntar på den färgsprakande symfonin av färger som snart kommer uppenbara sig?

Mina skogspromenader är som balsam för själen. Jag njuter av träden och den fantastiska utsikten över Fryken. Änderna simmar lugn över vattnet och kvackar i näbben på varandra. Deras härliga sång studsar mellan bergen och man känner sig härligt fri.

När jag går där i godan ro och letar spår efter älg och rådjur, frågar min käre sambo, om jag vet hur en älgfluga ser ut. Jajemen, säger jag och börjar förklara det lilla krypet som en liten otäck flygande sak med alldeles för många ben och som är oerhört svår att få tag på. Då är det en sån som hela tiden landar på mig, säger han lugnt. Jag känner hur paniken börjar växa och minnen från mitt första möte med den förskräcklige älgflugan, formligen väller över mig. (Man kan säga att det var älgflugeattack en gång för många, många år sen, när jag och min häst också skulle ha en fridfull dag i skogen..)

Jag lyfter blicken och inser att luften är full av de hemska flygfäna. Den härliga och fridfulla promenaden byttes ut till en språngmarsch. Jag brukar inte ha särskilt bråttom av mig, men nu jäklar fick jag fart på benen.

Efter att ha skakat kläderna och letat fram sisådär tre-fyra älgflugor ur håret, ska jag nu, med betydligt mer syre i blodet, sätta mig och läsa om demenssjukdomar. Skolan väntar inte, även om man som jag precis har upplevt en nära döden upplevelse 😉

Jag önskar alla en härlig söndag❤️

Väl mött! Kram Anna