Hej fina läsare!

Jag har haft ganska fullt upp med skolarbete de senaste veckorna och även haft nöjet att få åka med på några fina hopptävlingar, med duktiga hästar. Ännu en väntar till helgen faktiskt. Men det är inte det jag tänkte skriva om, utan jag tänkte ta upp något som har gnagt inom mig de senaste veckorna.

Just nu läser jag första kursen i psykiatri i skolan och har gjort ett fördjupningsarbete. Det är väldigt intressant och man lär sig mycket om hur människor fungerar och inte fungerar. Vi är alla olika. Jag har fått rannsaka mig själv ganska mycket, för det är ingenting som är självklart.

Genom mitt andliga arbete, har jag alltid jobbat mycket med mig själv och anser mig ha ett mycket öppet sinne. Men med nya perspektiv, kommer även nya frågor. Just nu funderar jag mycket på hur t ex en person med psykiska problem, uppfattar andlig aktivitet. När vet man om det är åkomman, eller en ande som faktiskt är på besök? Jag är väldigt glad över att få chansen att lära mig mera om ämnet och känner att jag kommer att få nytta av det både personligt och andligt. Detta har fått mig att grubbla ganska mycket och det har tagit många meditationstimmar och samtal med mina guider. Två av mina guider har förklarat det såhär:

“Andevärlden finns alltid närvarande, oavsett om människan är frisk eller inte.

Vissa har egenskaper som osynliggör oss och andra kan lättare förnimma oss. Det öppna sinnet kan se och höra det många andra missar och det sjuka sinnetkan lätt röra ihop andevärlden och den riktiga världen.

Vi håller oss på avstånd om vår närvaro inte gör gott. Vi vill inte orsaka mer lidande. På ett eller annat sätt, når vi fram till de som behöver.

Vi har inte förmågan att läka ett oroligt sinne, men vi kan trösta och skapa ett andrum.”

Jag vet att det inte löser några problem, men att det kanske kan skänka lite tröst.

För mig är kontakten med mina guider det viktigaste i mitt andliga arbete. De hjälper mig med oerhört mycket och jag frågar dem ofta om råd och vägledning. Tycker de att jag ska lösa problemen själv, lutar de sig helt enkelt tillbaka och bara tittar på. Jag kan lita på att de reser sig upp och hjälper mig om nöden kräver det. Det är inte alltid självklart att man förstår vad de menar, utan man måste fundera på det ett tag. Till slut faller det på plats och man får en aha- upplevelse

  Det var roligt att äntligen skriva igen! Tyvärr så har vägledningarna från änglarna uteblivit, men det ska återupptas från och med nu. Har fått uppbackning?

Är du nyfiken på vad jag gör så gilla gärna min Facebooksida  http://facebook.com/sjalaljus

Önskar alla en fortsatt trevlig vecka och hoppas att vi återses snart igen!

Väl mött! Kram Anna❤️