Hej fina läsare!
Jag kan anta att vi har ett gemensamt intresse i det andliga. Alla har vi upplevt olika saker och mer eller mindre konkreta. Många vill ha bevis för det de har varit med om och vill att den andra sidan ska bekräfta genom att visa sig eller med ljud.
Det är inte alltid som andra sidan gör som vi vill eller tycker att de ska göra och det är ofta man måste lita till sig själv och sina egna upplevelser. När andra sidan kommer på besök, betyder det att de har något att säga och vill ha vår uppmärksamhet. Att många blir rädda är synd, men inte alls konstigt. För oss är det inte helt normalt att höra eller se något vi inte kan ta på och vet vi då inte hur vi ska kommunicera blir det ännu läskigare.
Jag kan berätta att jag också var rädd i början. När jag var alldeles för ung för att förstå att jag faktiskt kan bestämma själv vad jag vill vara med om. Här har jag plockat ut en andlig upplevelse som jag vill dela med mig av❤️
Det här hände för snart tjugo år sedan, men jag minns det väldigt klart och tydligt. Jag övernattade hos min syster som hade en liten Dansk Svensk gårdshund som var väldigt försiktig och misstänksam av sig. Hon hade bara som hastigast hälsat på mig men vågade inte närma sig. Jag sov i soffan i vardagsrummet och vaknade på natten av att jag hörde min syster ropa till mig från köket. Jag svarade att jag sov och att hon fick kommandit till mig om hon ville mig något. Hon var lika envis och ropade på mig igen. Jag vände mig om och såg henne stå vid diskbänken. Jag gav med mig och gick upp. När jag kom ut till köket, var det ingen där. Däremot hörde jag ett svagt krafsande från en stor garderob. Jag öppnade och ut kom den lilla hunden. Överlycklig följde hon med mig tillbaka till soffan och sov hos mig resten av natten.
Hunden hade råkat bli instängd i garderoben av misstag och hon ville ut därifrån. Enligt mig, så fick hon lite hjälp från andra sidan att göra sig hörd. Eller kanske, var det hon själv som kommunicerade. Jag har aldrig kommunicerat med något djur så tydligt efter det, men man vet ju aldrig.
Jag önskar alla en fortsatt härlig helg❤️
Väl mött! Kram Anna?
2 kommentarer
Hej Camilla
Jag vill berätta om en mycket ovanlig och märklig händelse som jag varit med om för ett antal år sedan och som jag fortfarande går och tänker på med jämna mellan rum och undrar vad det var som egentligen hände och vem var personen ifråga. Jag tror att det var 2006 eller 2007 minns inte exakt men jag hade fått en halsinfektion som höll i sig i ca två veckor och som visade sig vara direkt livsfarlig sa läkaren på vårdcentralen plus att jag hade 40 graders feber utan min vetskap så jag blev raskt satt i en taxi och inlagd på intensivvårdsavdelningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
Jämte mig på vänster sida i rummet så låg en annan patient som olyckligtvis inte överlevde den natten. Jag såg hur läkarna sprang framför mina fötter och in bakom det gröna skynket för att försöka rädda livet på patienten utan resultat. Då känner jag plötsligt från ingenstans hur någon stryker sina händer fram och tillbaka genom mitt hår och säger med en upprepande lugn stämma…”Var inte rädd, allt kommer att bli bra, var inte rädd allt kommer att ordna sig”. Jag var tvungen att åtminstone försöka böja huvudet bakåt för försöka få en glimt av vem det var.
Då ser jag en mycket vacker kvinna som med intensiv blick tittar med framåtböjt huvud rakt in i mina ögon samtidigt som hon fortsätter med att stryka sina händer genom mitt hår. Jag fick liksom inte riktigt ihop det men känslan av kärlek var omätbar. Jag har aldrig varit med om någon liknande känsla tidigare.
Hon hade guldaktigt blont hår i mittbena som var flätat perfekt på båda sidor om huvudet och som sken som solens strålar. Hon var klädd i ett vitt plagg av något slag som fick mig att tro att hon var en utav sjuksköterskorna och som står bakom min sänggavel vilket sen visar sig vara en omöjlighet för någon att stå där eftersom säng gaveln slutar mot väggen.
Medans hon fortsätter stryka sina händer genom mitt hår så får jag plötsligt en uppenbarelse som jag har svårt att förstå vad den kom ifrån. Tusentals och åter tusentals änglar i en jämn rad som sakta och med väldigt lugna vingslag är på väg mot en ljuskälla som strömmar ut ur ett enormt stort moln. Jag tittade på detta i några sekunder, kanske 10 då Plötsligt allting upphör lika fort som det börjat.
Dagen efter då jag var på väg hem igen så frågade jag en sjuksköterska efter just sjuksköterskan som strukit sina händer genom mitt hår och jag beskrev henne hur hon såg ut. Någon sådan sjukvårdspersonal fanns inte fick jag till svar.
Igår efter många år så var jag tillbaka på Karolinska för en fotbehandling tack vare min diabetes och jag passade på att berätta min historia för sköterskan och hon blev inte förvånad alls men att det skulle varit en anställd som arbetade på sjukhuset är uteslutet.
Sköterskorna som arbetar där stryker inte sina händer på det sättet jag beskrev och särskilt inte på huvudet. Det är inget dom gör bara. Men hon berättade att hon hört historier om patienter som varit döda en kort stund men återvänt till livet och dom har alla velat tillbaka.
Kärleksfulla hälsningar José
Tack för att du delar med dig av din fina upplevelse.
Man kan ibland förundras över hur det blir och att få vara med om en sådan upplevelse är få förunnat.
Kram Anna?